Jag hoppas att när jag ser tillbaka på graviditeten vill jag känna samma tacksamhet som jag gör nu i slutspurten. Återigen, om man bortser från dom första 12 veckorna som var vidriga och ett j*kla helvete så har både livet och veckorna rullat på! Tiden har gått fort men ändå stått still? Jag skulle vela påstå att jag levt ett hyfsat "normalt" liv. Lite restaurangbesök och middagar på helgerna med vänner, några kvällar på Rival med alkoholfria drinkar och några födelsedagsfester har vi lyckats klämma in sista månaderna.
 
Nu är det bara några enstaka dagar kvar tills han är här och är det någonting som tröttat ut mig ordentligt är det dom sista 2.5 veckorna. Dom första 28-30kg jag gick upp fram tills vecka 36 har jag hanterat med bravur och lyckats hålla igång som vanligt. Nu däremot, dom sista 2-3kg som har kommit senaste veckorna har känts som 15kg extra - riktigt, riktigt tungt. Fick en positiv överraskning när barnmorskan sa att jag redan var öppen 2cm i förra veckan och när hon såg min reaktion förstod hon att jag har ju inte känt av ett alls! Alla dessa "små" saker gör att man känner sig starkare. Mitt gnäll och har snarare hamnat på att jag haft och har så ont i axlar och nacke. Troligtvis pga magens storlek och hur svanken blir mer påtaglig. Återigen - träning är mitt bästa tips och det är så skönt att det i detta nu finns så otroligt mycket studier och kunskap som stärker allt det positiva med träning under graviditet. Hörde att att kvinnor som tränar regelbundet/ börjar under sin gravditet har 30% större chans att komma tillbaka till en frisk och stark kropp snabbare efter förlossningen. Dom som säger att träning skulle vara negativt kan vara dom som födde barn för väldigt många år sedan då studier sa något helt annat, dom som sitter på okunskap och dom kvinnor som blivit ombedda av läkare att låta bli - då finns det ingen anledning att inte lyssna på sin läkare.  
 
 
Här kommer 6 punkter jag inte kommer sakna med att vara gravid!
 
1. Illamåedndet som förföljde mig i början.
2. Väntan på att ha passerat vecka 12 och man äntligen kunde andas ut en aning.
3. Gå upp och kissa 10 gånger per natt och vakna upp med en släng av nykter-bakfylla morgonen därpå. 
4. Tillsammans med punkt 1 och att inte kunna sova på rygg/ hitta en skön position dem sista månaderna varit det absolut jobbigaste.
5. Anfåddheten som kom till mig redan i vecka 8 var en riktig oförutsedd överraskning. Det gick inte att gå i en enkel trappa på jobbet utan att behöva pausa.
6. Bekanta/ okända som på fullaste allvar kommer fram och klappar magen. Hur tänker man? När jag skulle beställa sushi för några veckor sedan kommer ägaren fram och ska klappa/ kommentera hur fin den var. Man ba "ah tack......".
 
I nästa inlägg som troligtvis kommer imorgon ska jag dela med mig av allt jag kommer sakna med att vara gravid - för det finns massor!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress