Samtidigt som jag inte vill be om ursäkt så känns det nödvändigt. Jag hoppas så innerligt att ni överlevt. Till er som inte gett upp hoppet utan som fortfarande, enligt statistiken, envist öppnat upp webbläsaren varje dag - till er ber jag om ursäkt. Kan komma på femtioelva olika anledningar till varför jag inte bloggat men i slutet har allt handlat om prioriteringar. Lusten har varit lika med noll. Som att vaska vatten i öknen. Bortkastat. 
 
.. och om jag undrade hur jag skulle börja senaste inlägget efter förlossningen kan ni tänka er själva.. Hur börjar jag detta efter typ 10 veckors frånvaro? Man har ju minst sagt gått igenom en del nya utmaningar och ögonblick i den nya "mammakarriären". Jag kommer inte bjuda på "en klassisk" förlossningsberättelse. Ni hittar mina få ord om upplevelsen i inlägget här. Men är det inte märkligt hur man efter bara några veckor kommit in i någorlunda rutiner (VA!? Kan man ha rutiner med bebis?!?!?! Ja. Det kan man. Och har du inga rutiner - då är det er rutin, att bara-följa-med är också en!) med en sådan liten skapelse. Och från att dagarna efter känna "aldrig mer" till att vela uppleva allt igen. 
 
Efter att ha övervägt en gång för alla att lägga ner bloggen så sitter jag alltså här igen.. Jag vill ha kontinutet, bra innehåll och bilder med bra ljus. Där skiter det sig ganska direkt. Jag sitter inte direkt på några världsomvälvande ämnen att bjuda på. Hade däremot kunnat bli en ny mammabloggare med tanke på allt roligt innehåll jag sitter på men vi (jag och Oscar) har kommit överens om att William inte ska synas på öppna konton. När det kommer till bloggen blir det drygt för hur roligt är det att läsa en blogg med suddade ansikten? Ökad press på mig och bilderna i övrigt. Och Oscar. När det är samarbeten som ska göras är det han som får hoppa in som 'Assistenten'. Nu har jag hur som helst ett satan-i-gatan-sug efter att just blogga. Så jag kör på. Instagram kommer vara min prio-kanal, det är också där "mina" företag vill synas och när det kommer till bloggen blir det en härlig bonus.. 
 
Någonstans måste jag börja. Så vi kör en väldigt snabb "tillbakablick" från veckorna som gått.
 

.. och hoppar direkt på't här. Jag hade min första "dipp" efter William kom. Vilket egentligen hade ett skit med honom att göra. Tror många drabbas av betydligt värre dippar. Någon som varit med om riktig gravid depression? Min dipp uppkom efter fyra icke genomförbara försök till att ta en dusch + spya all over the place. Gick snabbt över när jag fick följa med mamma och pappa till Plantagen för att inhandla blommor.
 
(null)
 
.. och resultatet blev bra! Helt klart godkänt! Att dom på golvet var av sämst kvalité är en annan femma. Haft liknande tre år i rad och dom har överlevt det mesta. Dessa veklingar dog efter några dagar. Visst kan man åka tillbaka och reklamera utan att framstå som en bitterkärring? 
 
 
.. Här hörrni! Hur jäkla håll-käften-gott ser inte detta ut? (förlåt för svordom Mormor..). Om jag lagat detta? Nej! Efter 8 veckor var det dags för mig och Oscar att för första gången äta middag på tu( )man( )hand sedan W intog världen. W lämnade vi in på något som liknade ett lekland. Även kallat hos hans Mormor och Morfar. Här är det säkerligen delade åsikter vad som är rätt och fel. Första veckorna var jag inställd på att a l d r i g lämna bort under dem första månaderna. Typ. Återigen - det blir aldrig som man tänkt sig. Men en dag kändes det bara helt rätt att kunna smita iväg. Nära hem om det hade krisat. Dagen innan hade vi dessutom en inbokad tid hos vår suveräna BVC-sköterska som var så positiv till middagsplanerna.
"Det är något jag kan rekommendera alla föräldrar att ge sig själva. Det går sällan någon nöd på barnet".
 
(null)
 
I samband med att Oscar var iväg med Handbollförbundet och jobbade joinade vi familjen och åkte med ut till landstället. Gick inte direkt någon nöd på oss. Att vara med mamma påminner om att checka in på ett 5-stjärigt hotell.
 
 
.. vill trycka på frukostar. Man får alltid i sig frukost. Dom behöver inte se ut som ovan. Varvar dessa med en enkel banan.
 
 
Har passat på att fotografera en del samarbeten när solen står som högst. Detta tillsammans med Eco by Naty
 
 
.. hängt ännu mer på balkongen. Haft några riktigt magiska dagar och kvällar. 
 
(null)
 
När träningssuget lockat har det fått bli kvällspromnader tillsammans med Oscar och W. Kroppsvikt och "liten bebis" har funkat perfekt som vikt.
 
 
.. och här sitter jag nu. I Skåne. Med min familj. Såhär 10veckor senare kommer det fortfarande "WOW"-känslor när jag vaknar upp om nätterna och tittar på W. Kroppen är magisk. Varför blev jag inte något vettigt? Typ forskare med inriktning mot kropp- funktion- och graviditet? Får bli i mitt nästa liv för läshuvud saknar jag mucho.
 
Skånefamiljen härjar i köket, Oscar kör gymträning med W och här sitter jag. 
Hej sålänge!
Mia Löf Arefjärd

Ni är helt underbara ni alla 3 💛 SÅ BRA OCH SKÖNT att ni insett/ känner att det faktiskt är ok att lämna lilla 💙:t till mormor och morfar för att exempelvis få en middag i lugn och ro, bara ni två, du och O. Bara att få vara "i sin egen kropp" en stund, ta ett bad/en dusch, raka sig under armarna och bena och sakta smörja in sig i lotion ger styrka och energi för all amning mitt i natten i en hel månad, utnyttja hjälpen för de stunderna, de är viktiga, mer än du anar.
DET ÄR EN STYRKA, grattis till den insikten! Att ha separationsångest från sin bebis har de flesta men man ska se det positiva, barnet knyter an till de närmaste omkring sig, känner trygghet, ger lugn och framför allt får kärlek från fler.
Övertygad om att er lilla familj får en underbar framtid tillsammans med nära och kära 💛

Svar: Åh så glad jag blir för din kommentar! Tack, tack, tack!! 💙🐘
Sandra Lindberg J

birgitmaria

Jag har inte följt din blogg så länge, men måste säga att det är väl helt okej att ha ett uppehåll när man har bebis :-) Livet utanför finns kvar och internet med. Ibland blir det lite hysteriskt det här med att alltid synas...
Och så klokt att inte posta bilder på lillen - de bilderna kan man få njuta av själv.
Mina barn är ju stora nu, men jag minns att vi inte gick på middag första gången vi hade barnvakt till vår äldsta, vi gick på Ica och åt julbord *skratt*
Fortsätt njut av den här tiden. Den är så mycket värd!

Svar: haha vilken underbar kommentar! Denna gjorde min kväll. KRAMAR!
Sandra Lindberg J

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress