Hur ser du tillbaka på dom sista dagarna som gravid och hur upplever du kroppen idag? 

Oj vilken svår fråga. Detta skulle jag kunna prata/skriva om i evigheter men för att fatta mig kort: Kroppen är helt fantastisk. Ofattbart hur den klarar av att genomgå sådana påfrestningar som en graviditet innebär, vare sig du får må tipptopp eller ej. Tänk er själva (vilket inte går att sätta sig in i förrän den dag du faktiskt är där själv!) alla stadier som kroppen på helt egen hand går igenom. 

och för att inte sväva iväg allt för mycket. Veckan innan W kom stod vågen på +33kg. Det är jobbigt att släpa hem två ICA-kassar på 10kg totalt och där gick jag omkring med 33st mjölkpaket i ren "övervikt". Dom första dagarna droppade jag över 15kg och nu totalt 22kg. Så det är 11kg kvar. Kroppen känns ofärskämt bra! Jag har verkligen fokuserat på att lägga ner tid att köra styrka med fokus på överkroppen. Är övertygad om att träningen är en av anledningarna till att jag mår som jag gör. 

Som jag nämnt tidigare kommer jag inte bjuda på min förlossningsberättelse av flera anledningar men det hela slutade hur som helst med ett akut kejsarsnitt. Hade en önskan rakt igenom i förlossningsbrevet - undvik kejsarsnitt! Nu i efterhand är jag så tacksam att det blev snitt och får jag uppleva att vara graviditet igen så har läkarna informerat att jag har chans att välja att göra kejsarsnitt. (Det är inget man får välja själv som förstföderska utan antingen är det på läkarnas rekommendationer alt. ska du ha sådan otrolig förlossningsrädsla).
 
 
.. Dom första dagarna efter snittet var det värsta jag upplevt. Smärtorna som allt morfin, gaser och antibitoikan orsakade var tusen gånger värre än dom totalt 20h med värkarbete. Ändå är jag redan inställd på att göra snitt igen och sedan härda ut dom kommande dagarna.  
 
Idag är kroppen läkt. Emellanåt kan jag känna hur det sticker till/ hugger precis runt omkring där stygnen varit men på det stora hela känner jag mig som vanligt. Får inte träna 100% förrän efter totalt fyra-fem månader men jag kör lätt styrketräning när tillfälle ges.
 
Rent uteseendemässigt har det hänt en hel del. Magen är inte lika fast som innan och brösten påminner emellanåt som asplöv. Har man en dålig dag, eller som jag. Tyckte det var svårare i början att acceptera. Så tog det inte många minuter innan jag började gråta när jag såg W. Det får hänga. Kroppen kommer aldrig bli som den varit men det är väl samma sak som att åldras (sålänge du håller dig borta från botox och ingrepp). Den förändras, skillnaden denna gång är att jag fick det bästaste!
 
Detta svar blev betydligt längre än vad jag tänkte så dom resterande frågorna får dyka upp i ett inlägg längre fram!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress