Vi skippar allt inlindat snack och går direkt på frågorna!
 
Kan du berätta lite om hur din amningsrutin fungerar? Såg din story på instagram där du skrev något om att du inte ammat på 10h? Pumpar du då och ger på flaska?
 
Ytterligare en fråga jag skulle kunna skriva en hel novell om! När William kom ut så hade det redan "runnit till". För er som inte varit gravida eller som lyckats med amningen så påminner det (enligt mig!) om att sätta igång kökskranen. Det slutade aldrig rinna. Vilket var ren och skär lycka då många kvinnor som föder med kejsarsnitt har en ökad risk att inte greja amningen alt. drabbas av mjölkstockning pga att kroppen inte känner på sig att "något är på gång". När kroppen lyckas föda ut barnet vaginalt får kroppen helt enkelt chans att gör sig redo och brösten börjar förbereda sig på att "mata". 
Detta är info som jag fått från en barnmorska på BB.
 
.. jag upplevde en enorm smärta runt omkring snittet och eftersom William var ganska stor rekommenderade vår barnmorska oss att varva amning med att pumpa. Det kunde sedan O ge via nappflaska så hann jag äta och sova innan det var dags att slänga fram bröna igen! I efterhand har detta varit grymt, Oscar har varit delaktig med William från dag ett.

 
Idag är W snart 2.5 månad och vi varvar bröstmjölk med ersättning. Till er nya: att pumpa, ersättning och välling är inte samma sak! Jag pumpar inte (från bröstet) speciellt mycket utan antingen ger jag honom bröstet direkt eller ersättning på flaska. Funderar du på att börja med ersättning så prata med din BVC-sköterska. Har förstått att många sköterskor säger olika. Vi har haft tur och fått en som är väldigt positiv till både amning, pump och ersättning. Som sett mina behov utifrån förlossningen. Bröstmjölken är lika med guld och innehåller allt de viktiga som ex stärker barnens immunförsvar osv men om det är någon som inte lyckas med amningen och som därför mår dåligt. Gör inte det! Det snackas på tok för lite om amning. Inget barn dör av att äta 100% ersättning - Ord tagna direkt från vår BVC-sköterska när jag till en början var lite skeptisk till ersättning. 
 
 Lever du upp till hur en bra förälder bör vara?

Utan att låta allt för självgod och ändå lyckas hålla svaret väldigt kort så ja. Jag tycker att både Oscar och jag (än så länge) är väldigt bra föräldrar. Jag tror inte på att köpa-ett-barn-genom-presenter-taktiken. Speciellt inte i längden och vi är inte riktigt där än. Han är 2.5månad.. Vi har däremot öppnat upp ett sparkonto för att säkra en liten del av framtiden, bortsett från det överröser vi med kärlek, tid, närhet och uppmärksamhet. 
Hej! Jag har följt dig ett tag och ser att du har familj i Skåne. Vart bor du?
 
Hallå! Det stämmer att jag är en hel del i Skåne och det beror på att Oscars familj bor där. Vi (jag, O och W) bor i Stockholm och just nu kan jag inte ens föreställa mig att lämna huvudstaden. Det är här jag är uppvuxen och har mina vänner/ familj. Jag ä l s k a r denna stad. O flyttade upp för 10år sedan då han började studera på Bosön Idrottsfolkhögskola. Hur mycket jag än älskar Skåne, framförallt under sommarhalvåret, så är jag inte villig att lämna huvudstaden. Detta har jag varit tydlig med från första början och jag är evigt tacksam över att Oscar inte känner något behov av att flytta. Det är något jag säger regelbundet. 
 
 
Jag är så glad över att kunna ge William detta fina! Som mamma säger med glimten i ögat "inte alla som får bo i huvudstaden och ha landställe i Skåne". Precis så!
 
Hej! Inom 2månader är mitt första barn här och jag ligger efter med inköpen. Vad var det viktigaste ni handlade och vad hade ni för budget?
 
Oj.. ehm. Hjärnsläpp här! Jag måste gå iväg och fråga Oscar för att få hjälp med att starta igång tankeverksamheten. 

"Gravidkudde för den använde du lika mycket innan som efter William kom. Och övriga amningstillbehör". Ibland är han en jävla klippa. Amningskudde fick jag låna av Klara, den har varit magisk. Annars tänkte jag välja sängen. Får ni dock en bebis som bara vill sova nära er är det slöseri med pengar. Men så är det med allt. Svårt att veta i förväg vad som kommer uppskattas. Skötbädden i badrummet är ett måste! Har ni inte redan en bänkskiva så är ju skötbord något att investera i. 
 
Vilka blöjor köper ni? 

Som jag nämnt tidigare så kör vi 100% rakt igenom på Eco by Naty som jag nu samarbetat med sedan innan William kom. Från BB-Karolinska fick vi med oss en goodiebag (beror på vart du föder) med massor utav olika produk från dom stora företagen. Vi betade igenom allt så som oljorna, blöjor, krämer mot rodnad och våtservetter. Jag och Oscar var överens om att Ecos blöjor är absolut bäst. Dom luftar samtidigt som dom verkligen suger upp allt. Dessutom sitter dom perfekt runt rumpan och "åker inte in" eller blir klumpiga pga för mycket material. Oljorna upplever jag inte så stor skillnad på. Våtservetterna däremot skiljer otroligt mycket.
 
 
Hur skulle du dela upp ansvarstagandet på hemmaplan? Jag har en liten tjej på 5 veckor som är otroligt mammig.
 
Under hela vistelsen på BB tog Oscar hand om både mig (100%) och William till 90%. Dom resterande 10% var när jag skulle amma, annars fick han göra allt. Skulle jag på toaletten (vilket slutade med kateter då det var en omöjlighet att få upp mig ur sängen) fick det komma in minst två barnmorskor. En barnmorska fick tillsammans med Oscar hjälpa mig upp och den andra fick hålla ett öga/ mysa med W (om han inte sov).

Gällande att vara "mammig" eller "pappig" tycker jag att han varit mammig men nu har det övergått till pappig. När han väl är övertrött funkar dock bara bröstet så då är jag en given favorit! Hehe..
 
 
I vanliga fall när Oscar jobbar blir det säkert 80/20. Jag är ju hemma om dagarna så jag kör racet från tidig morgon fram till att O kommer hem igen. Väl när han kommer hem är jag ganska så osynlig fram till att grabbarna haft deras häng. Det får jag ta! Nu under semestertider skulle jag däremot påstå att det är 50/50. Om inte kanske 40/60 till O då han vill maxa tiden. 

När det kommer till spontana grejer med tjejerna har jag bara varit iväg (utan W) två gånger. Ärligt talat minns jag knappt vad jag gjort. Haha.. I slutet på denna vecka ska jag, om influensan taggat, ut och äta middag med min barndomsvän, även W's gudmor. Ser jag så mycket fram emot!
 
Nu ska William få käk innan Oscars syster och hennes kille kommer (uppe från Skåne). Det vankas grillade burgare. Jag och W ska se till att bli friska! Ciao!
Hur ser du tillbaka på dom sista dagarna som gravid och hur upplever du kroppen idag? 

Oj vilken svår fråga. Detta skulle jag kunna prata/skriva om i evigheter men för att fatta mig kort: Kroppen är helt fantastisk. Ofattbart hur den klarar av att genomgå sådana påfrestningar som en graviditet innebär, vare sig du får må tipptopp eller ej. Tänk er själva (vilket inte går att sätta sig in i förrän den dag du faktiskt är där själv!) alla stadier som kroppen på helt egen hand går igenom. 

och för att inte sväva iväg allt för mycket. Veckan innan W kom stod vågen på +33kg. Det är jobbigt att släpa hem två ICA-kassar på 10kg totalt och där gick jag omkring med 33st mjölkpaket i ren "övervikt". Dom första dagarna droppade jag över 15kg och nu totalt 22kg. Så det är 11kg kvar. Kroppen känns ofärskämt bra! Jag har verkligen fokuserat på att lägga ner tid att köra styrka med fokus på överkroppen. Är övertygad om att träningen är en av anledningarna till att jag mår som jag gör. 

Som jag nämnt tidigare kommer jag inte bjuda på min förlossningsberättelse av flera anledningar men det hela slutade hur som helst med ett akut kejsarsnitt. Hade en önskan rakt igenom i förlossningsbrevet - undvik kejsarsnitt! Nu i efterhand är jag så tacksam att det blev snitt och får jag uppleva att vara graviditet igen så har läkarna informerat att jag har chans att välja att göra kejsarsnitt. (Det är inget man får välja själv som förstföderska utan antingen är det på läkarnas rekommendationer alt. ska du ha sådan otrolig förlossningsrädsla).
 
 
.. Dom första dagarna efter snittet var det värsta jag upplevt. Smärtorna som allt morfin, gaser och antibitoikan orsakade var tusen gånger värre än dom totalt 20h med värkarbete. Ändå är jag redan inställd på att göra snitt igen och sedan härda ut dom kommande dagarna.  
 
Idag är kroppen läkt. Emellanåt kan jag känna hur det sticker till/ hugger precis runt omkring där stygnen varit men på det stora hela känner jag mig som vanligt. Får inte träna 100% förrän efter totalt fyra-fem månader men jag kör lätt styrketräning när tillfälle ges.
 
Rent uteseendemässigt har det hänt en hel del. Magen är inte lika fast som innan och brösten påminner emellanåt som asplöv. Har man en dålig dag, eller som jag. Tyckte det var svårare i början att acceptera. Så tog det inte många minuter innan jag började gråta när jag såg W. Det får hänga. Kroppen kommer aldrig bli som den varit men det är väl samma sak som att åldras (sålänge du håller dig borta från botox och ingrepp). Den förändras, skillnaden denna gång är att jag fick det bästaste!
 
Detta svar blev betydligt längre än vad jag tänkte så dom resterande frågorna får dyka upp i ett inlägg längre fram!