Hallå!!

Vart ska man börja? Hur ska man börja? Det har ju minst sagt hänt en hel del sedan senast. Mina två senaste inlägg har, som ni förstår, varit tidsinställda så samtidigt som inlägget den 13e april publicerades låg jag på operationsbordet för ett akut kejsarsnitt. Och den 15e april när inlägg nummero två dök upp var vår kille tack och lov ute och inte mer än några timmar gammal. Hittills är vi så löjligt bortskämda, han är så lugn och snäll, ammar utan problem och sover som en stock. Vi tackar för alla sovtimmar och väntar på att han ska komma på hur roligt det är att vara uppe om nätterna..
 
Alla har vi olika graviditeter och förlossningar. Jag hade lite otur med min så efter en igångsättning och 16timmar med värkarbete, sjukliga mängder värkvätska, lustgas och bedövningar så beslöt tillsist en läkare att att vi var tvugna att avsluta alltihopa med ett kejsarsnitt. Enda saken jag önksade slippa göra i mitt förlossningsbrev men som jag är ack så tacksam för att vi gjorde. Hade jag fortsätt till krystningsfadsen hade det kunnat sluta riktigt illa då lilla W låg med ryggraden utåt.. Om det gör ont med snitt? Kände absolut i n g e n t i n g och ut kom vår prins bara några minuter senare. Efter en stund var jag ihopsydd och klar för att rullas iväg till uppvaket innan det var dags att inta BB. Väl på uppvaket åkte jag såklart på en kraftig urinvägsinfektion och feber som lett till tre olika sorters antibiotika samt problem med tarmarna. Såhär i efterhand tycker jag att dagarna efter förlossningen helt klart varit värst - vilket inte verkar höra till vanligheterna? Vad vet jag.. Ni där ute som snart ska ge liv - kör bara! Ni kommer vara med om det häftigaste någonsin!
 
Jag bjuder på lite bilder.. Knodden ropar efter mat! 
 
 
Vi har tillsammans valt att inte visa Bönanss ansikte av flera skäl. Det finns personer som vi inte tycker har rätt att se/ "lära känna" lilla W, vill inte att främlingar ska använda bilderna för eget bruk och såklart ska han själv få bestämma om han vill figurera på sociala medier eller ej.. Här är han bara några timmar gammal. Lyckorus och lättnad över att allt gått bra!
 
 
.. nu har vi hoppat fram 7 dagar och här har vi nyligen kommit hem från BB. Kvällarna går numera ut på att "rasta" mig då jag ska komma tillbaka efter snittet. En rehabilitering/återhämtningstid på 6-8 veckor..
 
 
.. och om dagarna har vi hunnit träffa lite vänner. Tar det verkligen lugnt och det blir korta, mysiga besök. Första dagarna hade vi riktigt tur med vädret innan regn- och kylan kände för att komma tillbaka.. 
 
 
.. när vi inte är ute och promenerar byter vi blöjor som om det inte vore någon morgondag. Att en sådan liten människa kan äta och fylla upp blöja efter blöja är helt sjukt!
 
 
.. här hittar ni mig en hel del. I min amningshörnan. Bröstnappar, papper, vattenflaska, napp och adapter till hörlurarna. Allt som behövs! Blir en och annan podd när man om kvällarna sitter här ensam och pumpar. Och alla dessa blombud hörrni! Så fint och gör varje människa glad!
 
 
.. och när det inte kommer blombud har lilla W istället blivit bortskämd med fantastiska presenter (.. i överflöd!) 
 
 
Juste! Under dom 7 dagarna på BB hann vi med en förlovning. Oscar har varit en jäkel på att överraska må jag säga!
 
 .. och idag har vi bestämt namn. Det får bli en William - precis som vi tänkt under hela graviditeten. Ett favoritnamn jag haft sedan barnsben. Lite otur att det ligger på listan blanda top-3-vanligaste namnen bara..
 
Vi hörs inom en snar framtid. Annars vet ni vi det här laget att jag finns på instagram



.. fortsättning följer på gårdagens inlägg men i en mer posiv anda! Igår fick ni 6 punkter på vad jag inte kommer sakna med att vara gravid. Idag blir det helt tvärt om och ni ska få 10 punkter gällande vad jag kommer sakna med graviditeten!

1. Att äntligen få berätta för sina närmsta om att man hade "plusat" på stickan och att fanns en mini inuti sig var helt galet! Så roligt att se allas reaktioner - hade jag gjort om detta hade jag filmat alla för att kunna titta tillbaka på!
2. .. att se hur magen började ta fart (vilket min gjorde väldigt tidigt). TIPS! Man kan inte ta för många bilder. Lovar. Fota, fota och återigen fota!!
3. Att gå från den där perioden då man mådde som mest illa efter flera veckor av spyor och vitt bröd till att äntligen få "må som vanligt" var som att ha vunnit 1miljon och jag minns att jag kände mig oövervinnelig. 
4. Kommer sakna att gå på ultraljud och se hur knodden rör på sig och samtidigt kunna titta ner på magen och se tydliga rörelser som speglar av sig på ultraljudsskärmen.
5. Människor omkring dig blir så otroligt snälla och omhändertagande - bortsett från folk på tunnelbanan. TVÅ gånger har någon frågat om jag vill sitta. Det är märkligt..
6. .. för min del har det varit bra att kunna "stanna upp" och inse att det inte bara handlat om mig utan även om jag är pigg och vill hålla 120km/h så måste jag varva ner.
7. Att få hämta hem säng och vagn är ett riktigt "wow det är på riktigt"- ögonblick!
8. .. lyxen att kunna och få chans att bära ett barn!! Behöver jag skriva mer? Det är något som exempelvis Oscar aldrig kommer få uppleva. Jag har redan en relation till bebis.  
9. I slutet har du alltid det perfekta avlastningsbordet redo!
10. Men mest av allt kommer jag sakna att kunna sitta i soffan på kvällarna och känna/ se alla rörelser. Dom sista månaderna och speciellt sista veckorna när han varit färdigbakad har varit så otroligt coolt!
 
Måste rusa!
Jag hoppas att när jag ser tillbaka på graviditeten vill jag känna samma tacksamhet som jag gör nu i slutspurten. Återigen, om man bortser från dom första 12 veckorna som var vidriga och ett j*kla helvete så har både livet och veckorna rullat på! Tiden har gått fort men ändå stått still? Jag skulle vela påstå att jag levt ett hyfsat "normalt" liv. Lite restaurangbesök och middagar på helgerna med vänner, några kvällar på Rival med alkoholfria drinkar och några födelsedagsfester har vi lyckats klämma in sista månaderna.
 
Nu är det bara några enstaka dagar kvar tills han är här och är det någonting som tröttat ut mig ordentligt är det dom sista 2.5 veckorna. Dom första 28-30kg jag gick upp fram tills vecka 36 har jag hanterat med bravur och lyckats hålla igång som vanligt. Nu däremot, dom sista 2-3kg som har kommit senaste veckorna har känts som 15kg extra - riktigt, riktigt tungt. Fick en positiv överraskning när barnmorskan sa att jag redan var öppen 2cm i förra veckan och när hon såg min reaktion förstod hon att jag har ju inte känt av ett alls! Alla dessa "små" saker gör att man känner sig starkare. Mitt gnäll och har snarare hamnat på att jag haft och har så ont i axlar och nacke. Troligtvis pga magens storlek och hur svanken blir mer påtaglig. Återigen - träning är mitt bästa tips och det är så skönt att det i detta nu finns så otroligt mycket studier och kunskap som stärker allt det positiva med träning under graviditet. Hörde att att kvinnor som tränar regelbundet/ börjar under sin gravditet har 30% större chans att komma tillbaka till en frisk och stark kropp snabbare efter förlossningen. Dom som säger att träning skulle vara negativt kan vara dom som födde barn för väldigt många år sedan då studier sa något helt annat, dom som sitter på okunskap och dom kvinnor som blivit ombedda av läkare att låta bli - då finns det ingen anledning att inte lyssna på sin läkare.  
 
 
Här kommer 6 punkter jag inte kommer sakna med att vara gravid!
 
1. Illamåedndet som förföljde mig i början.
2. Väntan på att ha passerat vecka 12 och man äntligen kunde andas ut en aning.
3. Gå upp och kissa 10 gånger per natt och vakna upp med en släng av nykter-bakfylla morgonen därpå. 
4. Tillsammans med punkt 1 och att inte kunna sova på rygg/ hitta en skön position dem sista månaderna varit det absolut jobbigaste.
5. Anfåddheten som kom till mig redan i vecka 8 var en riktig oförutsedd överraskning. Det gick inte att gå i en enkel trappa på jobbet utan att behöva pausa.
6. Bekanta/ okända som på fullaste allvar kommer fram och klappar magen. Hur tänker man? När jag skulle beställa sushi för några veckor sedan kommer ägaren fram och ska klappa/ kommentera hur fin den var. Man ba "ah tack......".
 
I nästa inlägg som troligtvis kommer imorgon ska jag dela med mig av allt jag kommer sakna med att vara gravid - för det finns massor!